Nu vet faktiskt de flesta om hur allt ligger till och det känns rätt bra faktiskt. Att berätta för föräldrarna var verkligen skitnödigt nervöst, men det gick jättebra. Dom blev jätteglada! Och mor min ringde och smsade runt till alla alla sina vänner. Mycket lycklig! Sambons föräldrar blev också himla glada. Vi hade ju lyckats tajma så bra så vi kunde berätta för alla i ett svep.
Nu är vi inne i de så kallade spökveckorna. Jag har läst en del och det verkar rikigt vanligt att man nästan tvivlar på att man är gravid såhär i gränslandet mellan illamåendet och magen.
Jag mår verkligen ingenting alls. Lite ont i jättetuttarna och lite småhugg i magen lite då och då, men annars inget speciellt. Elelr humöret är väl lite skevt också. Kanske började grina när vi skulle äta kyckling till lunch.. Och lite annat oresonligt annat beteende.
Pussel och Kräm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar