onsdag 14 september 2011

Imorgon 16 veckor!

Nu vet faktiskt de flesta om hur allt ligger till och det känns rätt bra faktiskt.  Att berätta för föräldrarna var verkligen skitnödigt nervöst, men det gick jättebra. Dom blev jätteglada! Och mor min ringde och smsade runt till alla alla sina vänner. Mycket lycklig! Sambons föräldrar blev också himla glada.  Vi hade ju lyckats tajma så bra så vi kunde berätta för alla i ett svep.

Nu är vi inne i de så kallade spökveckorna. Jag har läst en del och det verkar rikigt vanligt att man nästan tvivlar på att man är gravid såhär i gränslandet mellan illamåendet och magen.
Jag mår verkligen ingenting alls. Lite ont i jättetuttarna och lite småhugg i magen lite då och då, men annars inget speciellt. Elelr humöret är väl lite skevt också. Kanske började grina när vi skulle äta kyckling till lunch.. Och lite annat oresonligt annat beteende.
Pussel och Kräm!

torsdag 1 september 2011

Idag 14 veckor och nervös!

Vi ska berätta för föräldrarna ikväll! Och jag är skiiitnervös! Vet inte varför riktigt, det är sjukt efterlängtat. Men jag är nervös ändå! Vi har köpt kuddfodral med världens bästa mormor/farmor/morfar/farfar som dom ska få i paket. OCh förhoppningsvis fattar dom vinken!
Pussel och Kräm!

MVC och Inskrivningen

Den 29 augusti så pallrade jag och min kärlek iväg oss till MVC och skriva in oss. Prata lite om hur vi mådde och hur det kändes och så.
Sen tog hon lite blod och grejer för att kolla värden och annat. OCh jag måste säga, fy fan va frisk jag är! Haha! Blodtrycket var helt okej, och alla värden var också finfina. Kissprovet var det heller inga problem med.
Det var inte kul när hon skulle ta blodet bara. Min ådror ville inte hjälpa till utan smet iväg och vägrade ge ut nå blod.  Men efter fyra stick så hade hon så det räckte. Det jag fick av besöket förutom massa papper och information, var ett saftigt blåmärke i armvecket. BLÄ.

Nu mår jag även så jävla fint hela tiden, lite gasig bara, men det är jag ju ändå.
Man känner sig som en bluff när man sitter där. Ingen mage, inget illamående, ingenting. Eller iofs asstora onda boobs.. MEN ändå! Jag har forttfarane liiite svårt att tro på det.
Pussel och Kräm!