Tiden går ju egentligen sjukt fort! Fast ändå så sinnesjukt sakta.. Jag vill inget hellre än att den lilla krabaten ska komma ut och ge sig till känna!
Den 5 oktober under ett avsnitt av how i met your mother så kom ju första sparken. Nu sparkas det hejvilt varje dag, och jag börjar verkligen lära känna juniors dygnsrytm. Hoppas inte det håller i sig när den kommer ut, för då får vi en dåre som aldrig sover när man borde..
Jag läser en del om kroppen och så, och jag måste säga att jag har varit sjukt tursam hittills. Inga större krämpor, och jag har bara gått upp 5-6 kilo. Och i början av året så vägde jag faktiskt lika mycket som jag gör nu, jag hade ju för första gången i mitt liv lyckats gå ner ett par pannor och mådde asbra. Kanske var därför kroppen passade på att suga åt sig och bli gravid.
Men jag är nöjd!
Jag läser en hel del bloggar om tjejer som är gravida och har varit det osv, och alla som har/haft en "lätt" gravditet är ju helt omöjliga, de verkar inte begripa att det faktiskt kan vara jobbigt. Och dom som haft det jobbigt kan inte heller begripa hur man överhuvudtaget kan njuta av det.
Jag både njuter och väntar på att det ska slå slint. Jag har nästan räknat med att om några veckor så kommer jag svälla upp och önska att jag alsrig blitt gravid.
Fast iofs, det behöver ju inte bli så.
Jag mår ju faktiskt bra, och jag lider med dom som inte gör det och jag gläds med dom som också mått bra.
Pussel och Kräm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar